Detta är ett försök att närma sig denna "slump", ungefär som när man använt ett bord länge, det blir håligheter och märken, repor och färgfläckar, vinfläckar etc. Till slut blir det vackert åldrat, alldeles av sig själv.. Eller som när man hittar farfars gamla fixeringsgulnade foton på vinden. Murala strukturer och fragment av natur blandas med slumpmässiga och tillfälliga formelement som fläckar, plumpar, rispor, repor och färgstänk, spår av spontana avsiktslösa handlingar och lämnar åt åskådaren att fullborda verken.

Det har också funnits en dragning till att föreställa sig tillvaron när man är död. med drag av såväl brutal materialitet som lyrisk abstrakthet. En fotostatkopia på livet, ett avtryck. Ett försök att läsa en kod mellan naturens finstilta rader. Som sidor ur en pekbok för vuxna. Lättsinne och djupsinne.

läs mer